Det högre landet — del 7

Måndag den 20 juli 2009

Det är ett under vad tre timmars sömn kan göra. Naturligtvis känner jag av sviterna av gårdagens helvetesmarsch, men känner mig klart bättre. De senaste två nätterna har jag haft svårt att somna. Det har egentligen inte varit särskilt kallt i luften, men närheten till stora vattendrag och sjöar har gjort det fuktigt och därmed kallt. Mitt nya liggunderlag isolerar nog inte heller lika bra som det gamla.

Det är sjätte dagen ute i vildmarken och det känns som att jag alltid har varit här. Kanske som att jag bor här och bara strövar omkring i mina kvarter. Skulle jag hinna med 08:55-båten? Jo då. Jag kunde gott ha sovit en timme till, eller ha tältat en timme tidigare i går, men sådant är svårt att veta. Passerade Akkastugorna vid sjutiden på morgonen och då var det bara två kilometer kvar till båtbryggan. Klockan åtta serverades frukost (kaffe och glödkakor med ost och marmelad). Lyx!

Fem minuter i nio gick mycket riktigt båten från Änonjälmme via Vájsáloukta till Ritsem. Pratade med båtfolket om möjligheterna att proviantera i Ritsem fjällstation innan bussen gick. Det skulle jag inte hinna! Nygamla planer om bilskjuts då? Det var inga problem. Jag hann komplettera med mjukost, choklad och nötter i Ritsem. Båttjejens mamma kunde köra mig de 22 km till Sitajaurestugorna för 300 kronor. Och det var det lätt värt – vilken kvinna. Hon hade åtta barn och 14 barnbarn och vi pratade hela vägen upp till stugorna. När man får ta del av ett sådant liv slår det mig att så kan man också leva, i Sverige, i dag. Jag fick hennes telefonnummer så att jag kunde boka ”nästa gång”. Och så skulle jag se till att statsministern kom upp och fjällvandrade, men bara om jag också följde med.

Det kunde jag hälsa från ”en tokig lappkärring”.

Passade på att äta lunch, klockan var redan runt tolv, utan för Sitajaurestugorna. Ringde också SJ Prio för att boka tågresa från Kiruna på fredag. Nu åter till vandringen, som delvis blev en sorglig historia.  Min plan för dagen var att vandra till Hugejaurestugorna, och tälta i dess närhet. Icke! Jag hann bara fem kilometer innan jag bestämde mig för att bryta. Eller i alla fall ta en lång paus. Detta på grund av:

• Sviterna av helvetesmarschen sitter i och jag sov bara tre timmar föregående natt. Jag är inte alert och kan göra misstag. Exempelvis ”navigerade” jag fel och gick en svårtillgänglig omväg.
• Ont i höger knä och smärtor i vänster hälsena gör att jag haltar. Jag rör mig inte fortare än 2 km/h.

Det är egentligen perfekt vandringväder – sol med svala vindar – men på grund av ovanstående har jag slagit upp tältet redan vid fyratiden. Då hade jag redan varit i gång i tio timmar. Frågan är hur det här påverkar den fortsatta vandringen. Enligt mina beräkningar ska det gå ändå. Detta kanske helt enkelt får bli vilodagen.