Det totala kriget

Föreställningen om det totala kriget är just en föreställning. Ursprungligen härstammar termen totalt krig – eller perfekt krig – från Carl von Clausewitz Vom Kriege 1834. Han använder begreppet som teoretisk konstruktion, enbart i syfte att kunna visa hur begreppet modifieras i verkligheten. Politiken är det viktigaste modifierande elementet och fungerar som en av flera begränsande faktorer. Dessa begränsande faktorer gör att kriget inte utvecklas till sin absoluta form.

Erich Ludendorff beskrev i mitten av 1930-talet hur den nya tidens krig ”inte bara är en angelägenhet för stridskrafterna, utan också berör samtliga enskilda liv och själar i de krigförande folken”. Ludendorff såg upphävandet av det civila samhället som en nödvändighet i det totala kriget. Freden var endast en förberedelse för kriget och när väl kriget kommer måste ledarskapet överlåtas till militärerna. Endast dessa hade den nödvändiga hårdheten, menade Ludendorff.

En mer praktisk användning av begreppet stod Joseph Goebbles för i och med sitt tal i Sportpalatset den 18 februari 1943. I Goebbles tolkning skulle det totala kriget innebära att hela det tyska samhället mobiliserades, att alla medborgare offrade sina krafter för landets väl, att all onödig lyx inom det civila livet skars bort, och att kvinnorna övertog männens uppgifter inom industrin och på andra arbetsplatser så att de kunde sändas till fronten:

…Engelsmännen påstår att det tyska folket värjer sig mot regeringens åtgärder för det totala kriget. Det önskar inte det totala kriget, utan kapitulation säger engelsmännen! Jag frågar er: Önskar ni det totala kriget? Önskar ni om så behövs att det blir mer totalt och radikalt än vi i dag över huvud kan föreställa oss?

Ytterligare en aspekt är Clausewitz uppdelning mellan totalt krig och begränsat krig. Det senare syftar endast till ”att göra några erövringar vid rikets gränser”, medan det förra handlar om att nedkämpa fienden. I det totala kriget är det bara slutresultatet som räknas. I ett begränsat krig är olika delresultat, exempelvis ockupation av en bit av fiendens territorium, av stor betydelse.

Senare tids säkerhetspolitiska forskning har lyft fram betydelsen av asymmetrisk krigföring, det vill säga väpnade konflikter där det råder stora skillnader mellan parternas resurser. Analogt med det kan man betrakta totalt krig. Konflikten mellan Ryssland och Tjetjenien 1994-1996 var i allt väsentligt ett begränsat krig för Ryssland. Endast en liten del av landets militära maktmedel utnyttjades, samhället förändrades inte på något grundläggande sätt. För Tjetjenien däremot innebär konflikten stora uppoffringar och anspänning.

Nyligen avlidne konfliktforskaren Håkan Wiberg ställer upp vissa kriterier för när en sådan krigföring kan vara framgångsrik: den lilla aktören måste kunna mobilisera sina egna resurser i hög grad, vilket förutsätter ett stort mått av social organisation och folkligt stöd. Andra förutsättningar är att den mindre aktören använder sig av okonventionella metoder (till exempel gerillakrigföring) och att den inte accepterar den störres spelregler. Vietnamkriget är ett exempel på framgångsrik mobilisering av Nordvietnams resurser. I Kuwaitkriget lyckades Irak varken uppbåda tillräcklig materiel eller stridsvilja för att förmå utmana den USA-ledda alliansen.

Vilka var då förutsättningarna för framväxten av det totala kriget? Historikern Alf W. Johansson menar att kriget tenderade att bli totalt redan i samband med den franska revolutionen och den efterföljande krigsperioden med historiens första massarméer. Då var det totala kriget i mångt och mycket ett ideal, en romantisk dröm om det heroiska kriget. Därefter har inställningen till krig förändrats i grunden till något entydigt negativt, till och med ”det fasansfullaste av allt”. Denna attitydförändring är förknippad med samhällsutvecklingen under 1800-talet och 1900-talets början. Inte minst var utvecklings- och framstegstanken livskraftig. Ökad statlig kontroll av befolkning, resurser och infrastruktur var således en viktig förutsättning för det totala kriget. Johansson konstaterar att ”det totala kriget gjorde en nations stridskapacitet avhängig av dess förmåga till samhällelig mobilisering […] Förberedelserna för det teknisk-industriella kriget krävde en statlig interventionism som tidigare skulle ha befunnits orimlig.”

Det amerikanska inbördeskriget, första världskriget och den serie krig som utkämpades i och av Frankrike under åren mellan revolutionen och Wienkongressen har förts fram som det första totala kriget, om inte de mest totala av alla totala krig. Första världskriget innebar en extrem kraftmätning för de krigförande nationerna. Johansson konstaterar att första världskriget var ett totalt krig i betydelsen att parterna tvingades till systematisk omställning av sina respektive samhällen för krigets syften. Nationalismen var en viktig orsak till detta:

De inblandade nationerna uppfattade kriget som en kamp på liv och död och detta ledde till en sådan mobilisering av de nationella krafterna att de krigförande endast kunde besegras genom en kombination av militärt nederlag och psykisk och fysisk nationell utmattning.

Andra aspekter än rent militära – till exempel ekonomiska och psykologiska – kom in som viktiga element. De enorma resurser som mobiliserades under första världskriget fick allvarliga konsekvenser i form av inflation och budgetunderskott. De mänskliga kostnaderna var naturligtvis ännu större: dödandet i industriell skala som det totala kriget föreskrev fick sin motreaktion i antikrigskänslor under mellankrigstiden.

Om något krig i historien kan sägas vara totalt så är det andra världskriget. Jeremy Black är dock delvis av en annan uppfattning. Han betonar det faktum att kriget var diversifierat, där vissa konflikter snarare var att betrakta som lågintensiva. Black har naturligtvis en viktig poäng här, att vi tenderar att klumpa ihop andra världskriget till ett enda gigantiskt europeiskt slag. Kriget satte ändå samhällena under enorm press. Krigets ideologiska motsättning, i synnerhet med östfrontens rasistiska övertoner, bidrog också till dess brutalitet. Även detta omfattande och förödande krig innehöll dock begränsande faktorer, i synnerhet under de första åren. I och med Goebbles tal i Sportpalatset släpptes de sista återhållande spärrarna. Det civila livet upphörde i det närmaste att existera. Motsvarande händelse för de allierade kanske kan sägas vara de oinskränkta strategiska bombkriget. Andra världskriget är det närmaste vi har kommit Clausewitz abstraktion om det totala kriget.

Kuwaitkriget utkämpades mellan Irak och en FN-koalitionen som omfattade inte mindre än 35 nationer, låt vara med kraftig amerikansk dominans. För USA och FN-koalitionen var Kuwaitkriget inte ett totalt krig i och med att samhällenas totala resurser inte mobiliserades. Inte heller Irak lyckades göra kriget totalt. Ur ett perspektiv fick dock kriget en total karaktär i och med den propaganda som var förknippad med båda sidors krigsansträngningar. Själva krigföringen beskrevs i återhållsamma och kliniska termer.

Avslutningsvis kan vi konstatera att en svårighet med begrepp som totalt krig är en grundläggande vaghet. Vad är det egentligen som är totalt i ett totalt krig? Möjligen förstås begreppet bäst genom att studera dess antites, totalförsvaret. För att möta det totala kriget utvecklades i Sverige och många andra länder totalförsvaret bestående av det militära försvaret, det civila försvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Totalförsvaret var länge den bärande försvarstanken under efterkrigstiden. Huruvida nedmonteringen av totalförsvaret också innebär att det totala kriget kan förpassas till historien återstår att se.

Black, Jeremy (2005), Introduction to Global Military History –
1775 to the Present Day. Routledge: London.

Braw, Daniel (2008), ”Det totalt krigets motstridiga väsen”
i Svenska dagbladet den 8 december 2008.

Johansson, Alf W. (2006), Europas krig – militärt tänkande,
strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut.
Prisma: Stockholm.

Wiberg, Håkan (1990), Konfliktteori och fredsforskning.
Almqvist & Wiksell, Stockholm.